Utredningen missade en viktig fråga

Ägandeförhållanden i samhället är en av de tydligaste skillnaderna mellan det totalförsvar som vi hade under kalla kriget och det som nu ska byggas upp. Det som förr ägdes av den offentliga sektorn ägs nu i hög grad av näringslivet.

Den självklara slutsatsen är därför att näringslivet kommer att spela en framträdande roll när det nya totalförsvaret byggs upp. Inte lika tydlig har frågan varit om vem som ska finansiera de förberedelser som behöver vidtas redan i fredstid. Vi väljer att använda ordet beredskapsförberedelser som lagstiftarna tidigare har använt, även om ordet krigsförberedelser vore mer relevant. Företrädare för den offentliga sektorn har antytt att näringslivet förväntas finansiera de beredskapsförberedelser som näringslivet behöver göra. Det ständigt konkurrensutsatta näringslivet har menat att näringslivet självklart är villigt att ställa upp för det nya totalförsvaret men att staten bör stå för finansieringen av samhällets beredskapsförberedelser. Detta för att inte negativt påverka företagens konkurrenskraft och fortsatta överlevnad. Om näringslivets förmåga försämras kommer Sveriges sammantagna förmåga att minska, vilket skulle motverka syftet med uppbyggande av ett nytt totalförsvar.

Låt oss stanna upp och kort kommentera vad som här menas med beredskapsförberedelser. För att totalförsvaret skall få den krigsavhållande effekt som erfordras och i värsta fall även kunna försvara landet, behöver förberedelser göras redan i fredstid. Försvarsberedningens bedömning i två rapporter att ett väpnat angrepp inte kan uteslutas leder till slutsatsen att det är ont om tid. Vi behöver forcera arbetet!

International Connection Virtual Icon Graph Interface Diagram Marketing Research Concept.Startup Analyze Process.Coworkers Making Great Decision.Traders Team Discussion Work Online Markets Stock.

Inom näringslivet behöver först av allt en totalförsvarsplanering genomföras men också infrastrukturella åtgärder, uppbyggande av materiella resurser inklusive beredskapslagring av förnödenheter, säkerställa personell redundans, anpassa regelverk för krigets krav, utbilda sin personal, genomföra övningar och andra åtgärder. Alla dessa åtgärder, som alltså behöver vidtas redan nu i fredstid, kommer att erfordra omfattande ekonomiska resurser. Frågan kvarstår: Vem ska betala – staten eller näringslivet?

Stora förhoppningar har knutits till utredningen om näringslivets roll inom totalförsvaret som redovisade sitt slutbetänkande i början av december. Många aktörer inom totalförsvaret har väntat på att utredningen ska kasta ljus över frågan och lämna tydligt beslutsunderlag till statsmakterna så att arbetet med att höja totalförsvarets förmåga kan igångsättas med kraft.

Utredningen har lyft fram några viktiga frågor på ett högst relevant sätt: totalförsvarsviktiga företag, Statens Näringslivsråd och några andra. Dessvärre har utredningen duckat för den viktiga frågan om finansiering av beredskapsförberedelser. I vaga termer talas om finansiering enligt försvarsberedningens rapporter men slutsatsen är att utredningens förslag inte bedöms ge upphov till några direkta ekonomiska konsekvenser för staten, utöver de sedan tidigare aviserade anslagsökningarna.

Den största bristen med det rådande läget är att (de eviga) diskussionerna om finansiering nu kommer att fortsätta och ta värdefull kraft från att sätta igång det viktiga konkreta arbetet med att höja förmågan i totalförsvaret.

Technology connectivity busy in the city in blue tone.

Hur bör det vara?

Enligt grundlagarna är en av statens uppgifter att försvara landet mot angrepp. I den Nationella Säkerhetsstrategin fastslår regeringen ”Sveriges frihet, fred och säkerhet ska värnas. Det finns ingen viktigare uppgift för staten än denna”. Med detta kommer rätten och skyldigheten för staten att inom ramen för lagstiftningen leda verksamheten, det vill säga att besluta om vilka som när ska göra vad för att försvara Sverige. Till detta borde också i logikens namn kopplas finansieringen av beredskapsförberedelser. Under det förra totalförsvaret var det staten som finansierade beredskapsförberedelserna. Varför skulle det inte vara så också nu?

Det andra alternativet vore att näringslivet svarar för finansieringen, med motivet att de har resurserna som behövs. Det skulle leda till nya relevanta frågor:  Ska de värnpliktiga finansiera sin egen värnpliktsutbildning? Förväntas offentliganställda som arbetar med beredskapsförberedelser genomföra detta utan lön eller arvoden? Alla torde inse att sådana resonemang leder till orimliga slutsatser.

Det svenska näringslivet lever i en verklighet av hård konkurrens med andra aktörer på en internationell marknad, det vill säga även med sådana företag som inte ingår i det svenska totalförsvaret. Det är den ordning vi vill ha för att kunna få prisvärda varor och tjänster. Om näringslivet ska finansiera beredskapsförberedelserna för totalförsvaret kommer den konkurrensen att rubbas i värsta fall på ett dramatiskt sätt. De allvarligaste följderna kan bli att företagen antingen flyttar utomlands eller går i konkurs. Den risken bör vi inte ta eftersom robustheten i hela totalförsvaret då skulle försämras.

Alla företag som artikelförfattarna känner till är beredda och vill gärna ta sitt ansvar när det gäller att bygga det nya totalförsvaret. Staten behöver se till att spelreglerna blir relevanta och tydliga.

Den olyckliga situationen har nu uppstått att frågan om finansiering av beredskapsförberedelserna fortfarande hänger i luften. Risken är att alltför mycket kraft kommer att läggas på att diskutera och spekulera om hur finansieringen ska ske, i stället för att ägna viktig kraft åt att faktiskt bygga totalförsvarsförmåga.

Väpnat angrepp mot Sverige kan enligt försvarsberedningen inte uteslutas, inte bara om 50 år eller tio år som under den strategiska timeouten, utan också i närtid. Dialogen mellan näringslivet och de som behöver varor och tjänster under höjd beredskap och krig borde med andra ord ha varit igångsatt på bred front för länge sedan.

Nu ställs förhoppningarna till politiken. Statsmakterna behöver tidigt ge en indikation om och senast i försvarsbeslutet 2020 tydligt fastställa att en av statens uppgifter även i fortsättningen kommer att vara att leda försvaret av landet. Med detta kommer också rätten och skyldigheten att finansiera.

anbr

Skribent

Anders Brännström
Strategisk rådgivare

070-689 30 06
anders.brannstrom@basalt.se

Anders är Basalts strategiska rådgivare med mångårig erfarenhet av ledarskap, krishantering och krisberedskap, såväl nationellt som internationellt.