Vad har svensk dryckeshistoria med totalförsvar att göra?

”Svensk dryckeshistoria med discovibbar” var rubriken på Spritmuseums evenemang på Kulturnatten i Stockholm den 23 april i år. Publiken skulle förbereda sig på en kväll med konst och discovibbar, öl och svensk dryckeshistoria. Skål och välkommen!

Totalt 200 kulturverksamheter hade öppet hus under Kulturnatten och man kunde förutom nämnda Spritmuseum välja mellan aktiviteter som Kunglig historia för nybörjare, Impro Comedy, Runor i tid och rum, Folkparkens renässans och Finns det en gräns för yttrandefriheten? Stor bredd i utbudet och något för alla som det brukar heta, kanske för alla Sveriges medborgare till och med?

Kulturen har en viktig uppgift i Sverige, liksom i alla andra länder. Kulturen kan fungera som en symbol för vårt samhälle och våra värderingar. Genom att bevara och främja kulturarvet kan man visa på den historiska och kulturella kontinuiteten i samhället, och därigenom stärka samhörigheten och identiteten bland medborgarna. Kulturen kan också fungera som ett verktyg för att skapa engagemang och samverkan i samhället, vilket kan vara viktigt för att hantera kriser och utmaningar.

Är kultursektorn en del av totalförsvaret?

Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) uppmärksammar i rapporten ”Civilt försvar mot 2030 – ett totalförsvar i balans”, regeringen på att kulturmyndigheterna inte ingår i någon utpekad beredskapssektor. Myndigheten konstaterar samtidigt att fysiskt skydd av bland annat anläggningar och installationer som innehåller kulturegendom utgör en viktig samhällsfunktion inom sektorn Räddningstjänst och skydd av civilbefolkningen.

MSB:s konstaterande har tyvärr hög aktualitet: En viktig del av det ryska angreppskriget mot Ukraina handlar om att krossa den ukrainska kulturen och den nationella identiteten. Därför bombas museer, konserthallar och monument. FN-organet Unesco uppger att över 200 platser av kulturell betydelse har skadats i Rysslands krig mot Ukraina. Naturligtvis skulle Sveriges kulturarv åtnjuta samma omilda behandling vid ett angrepp mot vårt land och därför behöver medvetenheten om detta höjas i vårt samhälle.

Så vill regeringen höja beredskapsnivån inom kultursektorn

Regeringen har uttryckt att den vill stärka skyddet för kulturarv i händelse av kris eller krig och har gett Riksantikvarieämbetet i uppdrag att utreda förutsättningarna för ett Nationellt kulturskyddsråd. Tanken är att ett sådant råd kan ge förutsättningar för samordnade och kostnadseffektiva beredskapsinsatser och en kompetenshöjning inom hela kultursektorn kring skydd av kulturarv i händelse av kris eller krig.

I det pressmeddelande som åtföljde beslutet citerades förutom kulturminister Parisa Liljestrand även Carl-Oskar Bohlin, minister för civilt försvar, vilket visar att kulturfrågorna åtminstone till del tagit steget in i totalförsvaret.

Vad gör kulturinstitutionerna?

I händelse av krig i Sverige gäller även lagen (1992:1402) om undanförsel och förstöring och förordningen (1993:243) om undanförsel och förstöring. Den säger bland annat att varje myndighet som är bevakningsansvarig ska ”planera hur egendom som huvudsakligen används inom myndighetens verksamhetsområde ska undanföras.”

Det rådande omvärldsläget sedan tiden då lagstiftningen beslutades (murens fall, Sovjetunionens upplösning) har gjort att planeringen för att skydda kulturarv från krig inte prioriterats utan i princip legat nere fram till annekteringen av Krim 2014. Lagstiftningen har dessutom trettio år på nacken och behöver ses över, inte minst mot bakgrund av den ökade digitaliseringen.

Det här stödet behöver kultursektorn

Kultursektorn behöver nu tillföras erfarenhet och kunskap inom krisberedskap och totalförsvarsplanering. Utbildningsinsatser för myndigheternas ledningar, där man binder ihop samhällsviktig verksamhet med kulturarv, kan vara en del. Genomgång av risk- och sårbarhetsanalyser samt kontinuitetsplaner ur ett beredskapsperspektiv en annan. Mest omfattande är dock sannolikt arbetet med upprättande av handlingsplaner för undanförsel och evakuering. Här finns mycket jobb att göra.

Sammanfattningsvis har det pågående kriget satt ljuset på en förvisso föga känd men nog så viktig del av Sveriges beredskapsplanering: att bidra till bevarandet av föremål och traditioner som stärker vår samhörighet och ökar motståndskraften i samhället, vare sig de nu finns på Livrustkammaren, Nationalmuseum eller, ja, Spritmuseum.