Frågor och svar om Totalförsvar

Vad är Totalförsvar?

Totalförsvar består av militär verksamhet (militärt försvar) och civil verksamhet (civilt försvar). Av 1 § lagen (1992:1403) om totalförsvar och höjd beredskap framgår att totalförsvar är den verksamhet som behövs för att förbereda Sverige för krig. För att stärka landets försvarsförmåga kan beredskapen höjas. Höjd beredskap är antingen skärpt beredskap eller högsta beredskap. Under högsta beredskap är totalförsvar all samhällsverksamhet som då ska bedrivas.

Tillbaka upp till menyn

Varför är det återigen aktuellt med ett svenskt totalförsvar?

Försvarsberedningen har vid två tillfällen konstaterat att ett väpnat angrepp på Sverige inte kan uteslutas. Detta konstaterande bygger på att det säkerhetspolitiska läget har försämrats i Sveriges närområde. Rysslands krig mot Ukraina och annekteringen av Krim strider mot FN:s våldsförbud och har, i grunden utmanat den europeiska säkerhetsordningen. Det ryska agerandet i Georgien 2008 och i Syrien sedan 2015 visar en rysk vilja att använda militära medel för att nå politiska mål inom och utanför Europa. Samtidigt blir det allt tydligare att betydelsen av den transatlantiska länken är osäker; hur kommer USA att förhålla sig säkerhetspolitiskt till Europa. Är USA att räkna med? Ännu en faktor som gör läget oförutsägbart och osäkerhet är att Sverige, med sitt geografiska läge mellan Nato och Ryssland, kan vara ett intressant mål för aktörer som vill utvidga sin intressezon.

Detta sammantaget gjorde att Sveriges riksdag i juni 2015 fattade beslut om en ny inriktning för Sveriges försvarspolitik för perioden 2016–2020. De två viktigaste delarna i beslutet är att 1) förbättra Försvarsmaktens krigsduglighet och 2) upprätta ett totalförsvar. Med detta beslut som grund gav regeringen hösten 2015 direktiv till flera så kallade bevakningsansvariga myndigheter i uppgift att påbörja planeringen för att bygga ett totalförsvar. Direktiven omfattade inte bara planering utan även en kapacitetshöjning av hela totalförsvaret.

Sedan 2017 har Försvarsberedningen, med uppgift att förbereda nästa försvarsbeslut (2021–2025), presenterat två rapporter. Dessa beskriver bland annat stora brister i den civila delen av totalförsvaret. De förordar också omfattande åtgärder med därtill kopplade ekonomiska resurser för att åtgärda bristerna.

Om du vill lära dig mer om hur riksdag och regering resonerar om det svenska totalförsvarets framtid kan vi rekommendera Motståndskraft Inriktningen av totalförsvaret och utformningen av det civila försvaret 2021–2025 (Ds 2017:66) och Värnkraft – Inriktningen av säkerhetspolitiken och utformningen av det militära försvaret 2021–2025 (Ds 2019:8).

Tillbaka upp till menyn

Vilka svenska aktörer berörs av totalförsvarssatsningen?

Totalförsvaret är en nationell angelägenhet som förutsätter hela samhällets engagemang. Riksdag och regering har konstaterat att Sverige måste klara en allvarlig säkerhetspolitisk kris och ytterst krig.

Under högsta beredskap och krig är totalförsvaret all samhällsverksamhet som då ska bedrivas. Totalförsvaret måste alltså fungera i krig. Att försvara vårt land och skydda vår säkerhet, frihet, självständighet och handlingsfrihet är inte enbart en militär uppgift utan ett ansvar för hela samhället, det vill säga myndigheter, regioner, kommuner, företag och frivilliga organisationer. Det innebär också att Sveriges befolkning behöver göra personliga insatser. Alla berörs!

Den totalförsvarsplanering som nu pågår utgår från:

  • Riksdagens beslut
  • regeringens direktiv
  • bevakningsansvariga myndigheters ansvar och uppgifter i kriser och höjd beredskap,
  • kommuner och regioner ansvar att planera och hantera extraordinära händelser och höjd beredskap
  • företags skyldighet att delta i totalförsvarsplaneringen.

Tillbaka upp till menyn

Försvarsberedningen skriver höjd beredskap och krig. Varför räcker det inte med att säga/skriva höjd beredskap?

Arbetet med att återuppta totalförsvarsplaneringen och öka landets samlade totalförsvarsförmåga ska bygga på krisberedskapen. I rubriken nämns de två begreppen höjd beredskap och krig. Ytterligare nedbrutet innehåller begreppet höjd beredskap två underordnade begrepp: skärpt beredskap och högsta beredskap.

1.Skärpt beredskap.
Enligt Lagen (1992:1403) om totalförsvar och höjd beredskap får regeringen besluta om skärpt beredskap om Sverige är i krigsfara eller om det råder särskilda förhållanden föranledda av krig utanför Sveriges gränser. Skärpt beredskap ger samhället möjligheten att stegvis trappa upp verksamheten utifrån totalförsvarets behov. Försvarsmakten krigsorganiserar i den omfattning som regeringen beslutar.

2.Högsta beredskap.
Enligt samma lag får regeringen besluta om högsta beredskap. Dessutom framgår av lagen att om Sverige befinner sig i krig råder högsta beredskap. Om det ska råda högsta beredskap i hela landet kan regeringen besluta att detta ska tillkännages genom beredskapslarm. Vid beredskapslarm ska hela Försvarsmakten krigsorganiseras och kommuner och landsting med flera övergå i krigsorganisation. Vid beredskapslarm ska ett antal särskilda författningar tillämpas. Regeringen kan dock besluta om högsta beredskap utan att det är krig. Ett sådant beslut får anses vara den mest kraftfulla höjningen av tröskeln mot ett angrepp på Sverige.

3.Krig.
Enligt tidigare resonemang i dokumentet ska krig anses råda när Sverige har beslutat om en krigsförklaring enligt regeringsformen.

Anledningen till att försvarsberedningen använder begreppet ”höjd beredskap och krig” är att de vill använda ett samlat begrepp för åtgärder när totalförsvaret aktiveras.

Tillbaka upp till menyn

Vilka är de största skillnaderna mellan krisberedskap och krig?

Den tydligaste skillnaden är att under ett krig utsätts vi för en angripare eller som en del vill benämna det ett antagonistiskt hot. Andra uttrycker det hellre som att vi är anfallna av en fiende.

En angripare har en plan för hur vi ska besegras. Angriparen antas vara väl utrustad, organiserad och tränad för sin uppgift. Angriparen använder alla disponibla resurser och åtgärder för att uppnå den målsättningen. Angriparen försöker hitta och utnyttja våra svagheter och angriper våra tyngdpunkter, det som är viktigt för oss som nation.

En annan stor skillnad mellan kris och krig är att vid ett krig står nationen Sveriges självständighet och överlevnad på spel.

Innebörden är att i ett krig måste Sveriges alla resurser kraftsamlas för att inte förlora kriget. De två åtgärder som behöver prioriteras allra högst är den militära operationen för att avvärja angreppet och upprätthållandet av motståndskraften hos hela befolkningen.

Med kraftsamling och prioritering kommer en sak som vi ofta glömmer bort eller medvetet bortser från: om vi ska lyckas behöver allt som inte har att göra med de prioriterade åtgärderna prioriteras ned eller helst helt prioriteras bort. Bara på det sättet kan vi lyckas, särskilt när förutsättningarna är så försämrade efter nedmonteringen av det nationella försvaret under den strategiska timeouten.

Det är i sammanhanget nyttigt att komma ihåg orden från Fredrik den store av Preussen: Den som vill skydda allt, skyddar intet!

Tillbaka upp till menyn

Om man omfattas av NIS är man då en del av totalförsvaret?

Direktivet om nätverk och informationssystem (NIS) och den svenska tillämpningen av direktivet lag (2018:1174) om informationssäkerhet för samhällsviktiga och digitala tjänster är ett resultat av att man inom EU har bedömt att det finns ett ökat behov av att säkerställa funktionaliteten och tillgängligheten av flera samhällsviktiga tjänster. Det ska göras genom ett riskbaserat systematiskt informationssäkerhetsarbete. De verksamheter som påverkas av NIS verkar bland annat inom energi, transport, dricksvattenförsörjning, hälso- och sjukvård, bank och finansmarknadsinfrastruktur, digital infrastruktur samt vissa digitala tjänster. Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) har utfärdat föreskrifter som bland annat innehåller kriterier för vilka som kan komma att omfattas, vilket varierar från sektor till sektor. En leverantör av en samhällsviktig tjänst kan vara en statlig myndighet, en kommun, en region eller ett privat företag.

Totalförsvaret är all den verksamhet som behövs för att förbereda Sverige för krig. Under högsta beredskap är totalförsvar all samhällsverksamhet som då skall bedrivas. Totalförsvaret består av militär verksamhet (militärt försvar) och civil verksamhet (civilt försvar). Totalförsvaret består av offentliga och privata aktörer. Sveriges riksdag och regering har uttryckt att ett väpnat angrepp på Sverige inte kan uteslutas och därför har Sveriges riksdag beslutat att totalförsvaret ska återuppbyggas.

Regeringen har gett flera myndigheter i uppdrag att påbörja och fördjupa arbetet och inför nästa försvarspolitiska period (2021–2026) kan vi sannolikt förvänta oss tydligare direktiv och krav på samhällsviktiga verksamheter och leverantörer av samhällsviktiga tjänster. Det arbete som görs för att till exempel säkerställa funktionaliteten och tillgängligheten av samhällsviktiga tjänster (NIS) har betydelse för Sveriges samlade totalförsvar och förmåga.

Är man en privat eller offentlig leverantör av samhällsviktig tjänst bör man ställa sig frågan om denna tjänst även ska levereras/eller finnas tillgänglig under allvarliga kriser och till och med krig.

Om du vill lära dig mer om informationssäkerhet finns standarderna i ISO 27000 serien. Mer om NIS finns i lag (2018:1174) om informationssäkerhet för samhällsviktiga och digitala tjänster.

Angående kraven på riskbaserat systematiskt informationssäkerhetsarbete hänvisar vi till paragraferna 11–14:

  • 11 § Leverantörer av samhällsviktiga tjänster ska bedriva ett systematiskt och riskbaserat informationssäkerhetsarbete avseende nätverk och informationssystem som de använder för att tillhandahålla samhällsviktiga tjänster.
  • 12 § Leverantörer av samhällsviktiga tjänster ska göra en riskanalys som ska ligga till grund för val av säkerhetsåtgärder enligt 13 och 14 §§. I analysen ska det ingå en åtgärdsplan. Analysen ska dokumenteras och uppdateras årligen.
  • 13 § Leverantörer av samhällsviktiga tjänster ska vidta ändamålsenliga och proportionella tekniska och organisatoriska åtgärder för att hantera risker som hotar säkerheten i nätverk och informationssystem som de använder för att tillhandahålla samhällsviktiga tjänster. Åtgärderna ska säkerställa en nivå på säkerheten i nätverken och informationssystemen som är lämplig i förhållande till risken.
  • 14 § Leverantörer av samhällsviktiga tjänster ska vidta lämpliga åtgärder för att förebygga och minimera verkningar av incidenter som påverkar nätverk och informationssystem som de använder för att tillhandahålla samhällsviktiga tjänster. Åtgärderna ska syfta till att säkerställa kontinuiteten i tjänsterna.

Om den samhällsviktiga tjänstens bortfall har ringa påverkan på Sveriges säkerhet då överrids NIS lagstiftningen av säkerhetsskyddslagstiftningen.

Mer finns att läsa och inhämta på MSB:s hemsida. Där finns också mer information om totalförsvaret.

Tillbaka upp till menyn

Vilka skillnader och likheter finns mellan NIS och totalförsvarssatsningen?

Både lag (2018:1174) om informationssäkerhet för samhällsviktiga och digitala tjänster och lag (1992:1403) om totalförsvar och höjd beredskap omfattar offentlig och privat verksamhet. Båda lagarna syftar till att säkerställa funktionaliteten av tjänster och leveranser som är viktiga för Sverige, men lagen om informationssäkerhet för samhällsviktiga och digitala tjänster inriktar sig på bara på informationssäkerhet och ställer krav på ett systematiskt informationssäkerhetsarbete i vardagen. Totalförsvaret avser all den verksamhet som ska fungera under höjd beredskap och krig (se gärna övriga frågor och svar för mer information!).

Vi kan inte förvänta oss att den tillgänglighet och funktionalitet vi har och/eller avtalar i fred eller fredstida kriser kan upprätthållas i krig, men redan nu behöver verksamhetsansvariga planera för att i krig kunna upprätthålla en förutbestämd lägsta nivå för till exempel elförsörjning, dricksvattenförsörjning, sjukvård, läkemedel med mera.

Tillbaka upp till menyn

Är totalförsvarssatsningen tvingande?

Totalförsvaret är en angelägenhet för hela Sverige och förutsätter hela samhällets engagemang. Riksdag och regering har konstaterat att Sverige måste klara en allvarlig säkerhetspolitisk kris och ytterst krig. Därför beslutade riksdagen i juni 2015 att uppbyggandet av totalförsvaret är ett prioriterat område under perioden 2016 – 2020. Regeringen gav följaktligen i december 2015 flera svenska myndigheter i uppdrag att inleda totalförsvarsplaneringen och uppbyggnaden av totalförsvaret.

Den omfattande lagstiftning som reglerar samhällets aktörers skyldigheter, aktiviteter med mera i totalförsvar finns kvar. Den togs inte bort när man i början av 1990-talet nedmonterade det svenska totalförsvaret. Därför kan man säga att hela det svenska samhället (från centrala och regionala myndigheter till kommuner och regioner, privata aktörer, frivilligorganisationer och medborgare) berörs av ”totalförsvarssatsningen” och de krav som följer av denna.

Enligt förordningen (2015:1053) om totalförsvar och höjd beredskap är alla statliga myndigheter skyldiga att beakta totalförsvarets krav i sin verksamhet och ska planera för att kunna fortsätta verksamheten så långt som möjligt även under höjd beredskap. Vissa myndigheter har enligt dagens regelverk ett särskilt ansvar för den fredstida krisberedskapen samt inför och vid höjd beredskap. Dessa myndigheter är så kallade bevakningsansvariga myndigheter och har enligt förordningen (2015:1052) om krisberedskap och bevakningsansvariga myndigheters åtgärder vid höjd beredskap bland annat skyldigheter att vidta ytterligare förberedelser som krävs inom sina respektive ansvarsområden vid höjd beredskap. Det kan handla om till exempel att identifiera personal som ska utbildas och övas och att skaffa de förnödenheter och den utrustning som de behöver för att klara sina uppgifter vid höjd beredskap. De bevakningsansvariga myndigheterna ska vid höjd beredskap i första hand inrikta sin verksamhet på uppgifter som har betydelse för totalförsvaret.

Länsstyrelserna är enligt förordningen (2017:870) om länsstyrelsernas krisberedskap och uppgifter vid höjd beredskap den högsta civila totalförsvarsmyndighet inom länet och ska därmed inrikta sina krafter på för att uppnå störa möjliga försvarseffekt. Länsstyrelsen ska till exempel samordna de civila försvarsåtgärderna och verka för att länets tillgångar fördelas och utnyttjas så att försvarsansträngningarna främjas. Om Sverige är i krig och förbindelsen mellan en del av riket och regeringen inte kan upprätthållas, eller om omedelbara åtgärder måste vidtas, får länsstyrelsen inom sitt område fullgöra vissa av regeringens uppgifter.

Regioner och kommuner är viktiga aktörer på den regionala respektive den lokala nivån. Deras uppgifter och skyldigheter inför och vid höjd beredskap är reglerade i lagen (2006:544) om kommuners och landstings åtgärder inför och vid extraordinära händelser i fredstid och höjd beredskap samt i tillhörande förordning. Bland annat ska regioner och kommuner ta fram planer för att upprätthålla sin verksamhet under höjd beredskap. Vid höjd beredskap ansvarar landstingsstyrelsen för ledningen av den civila hälso- och sjukvården. I kommunerna ansvarar kommunstyrelsen under höjd beredskap för ledningen av den del av det civila försvaret som kommunen ska bedriva. Kommuner ska vid höjd beredskap verka för att den verksamhet som bedrivs i kommunen av olika aktörer samordnas.

Näringslivet utför idag en stor del av den samhällsviktiga verksamhet som bedrivs inom exempelvis hälso- och sjukvård, energiförsörjning, transporter, livsmedelsförsörjning och kommunal service. Det finns lagstadgade krav på näringslivet att delta i totalförsvarsplaneringen. Företag är till exempel skyldiga att bidra med de uppgifter om sin verksamhet som en totalförsvarsmyndighet kan behöva för sin planering. Vid höjd beredskap ger lagstiftning staten långtgående möjligheter att förfoga över privata resurser om det behövs för försvarsberedskapen. Det är dock av största vikt att sådant förfogande redan nu planeras så att det kan tillämpas vid höjd beredskap och krig, för att målen med Sveriges totalförsvar ska kunna nås.

Grunden för det svenska totalförsvaret är rikets medborgare. Lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt ger förutsättningar för tillgång till personal i totalförsvaret, ytterst genom att staten får tillämpa tvångsmedel. Totalförsvarsplikt gäller för varje svensk medborgare mellan 16 och 70 år.

Tillbaka upp till menyn

Vilken är tillsynsmyndigheten/tillsynsmyndigheterna?

Det rättsliga ramverk som reglerar totalförsvaret är omfattande och vilken tillsynsmyndigheten är beror på vilken lag och eller förordning som avses.

Om du vill veta mer rekommenderar vi dig att införskaffa Totalförsvarets författningshandbok!

Tillbaka upp till menyn

Vad ska man planera för, vad är dimensionerande för uppgifter i totalförsvaret/civila försvaret?

I den försvarspolitiska inriktningen för 2016–2020 konstaterades att totalförsvarets förmåga inför och vid ett angrepp behöver stärkas då ett väpnat angrepp mot Sverige inte kan uteslutas. Det kan inte heller uteslutas att militära maktmedel eller hot om sådana kan komma att användas mot Sverige. Om en säkerhetspolitisk kris eller väpnad konflikt uppstår i vårt närområde kommer Sverige att påverkas. Därmed ska totalförsvaret utformas och dimensioneras för att kunna möta ett väpnat angrepp mot Sverige och krigshandlingar på svenskt territorium. Målet är att ett starkt svenskt totalförsvar är krigsavhållande och därmed förebyggande och ytterst fredsbevarande.

Vill ni veta mer om utgångspunkterna för planeringen och det väpnade angreppets karaktär rekommenderar vi dig att läsa rapporten Motståndskraft. Ds 2017:66:inriktning av totalförsvaret och utformningen av det civila försvaret 2021-2025.

Tillbaka upp till menyn

Hur börjar man totalförsvarsplanera?

Det finns flera sätt och vi rekommenderar dig att hålla det enkelt, det vill säga begripligt, hanterbart och meningsfullt. Allra först ska ni fundera över och analysera er uppgift i totalförsvaret. Vad är den? Har sektorsansvarig myndighet meddelat vad den anser att sektorn behöver klara av? Levererar ni en tjänst eller en vara som är samhällsviktig och tror ni att den behövs även i höjd beredskap och krig? Därefter finns det ett antal steg att ta för att tydliggöra ansvaret, leverans, beroenden, uppgiften, behov med mera i höjd beredskap och krig. En annan del av planeringen är att analysera ert nuläge och utifrån dimensionerande hotbild fortsätta arbetet med att undersöka olika handlingsalternativ. Arbetet fortsätter därefter i flera steg så att ni till sist har en plan för vilken verksamhet som ska bedrivas och hur den verksamheten ska se ut i höjd beredskap och krig.

Finns ni inom näringslivet? Då upplever ni kanske att ni inte har några direkta krav eller tydliga direktiv för hur detta ska göras? Ni kan kanske invänta mer direktiv eller börja nu? Ni kan också i det vardagliga riskarbetet och kontinuitetshanteringen inkludera totalförsvaret (risker, hot, konsekvenser med mera).  Vi förordar att börja nu för då kan ni vara med och påverka planeringen, uppgiftsställningen med mera och positionera er inför det fortsatta arbetet med att bygga Sveriges totalförsvar.

Vill ni veta mera kan ni kontakta Basalt AB. Vi kan totalförsvarsplanering och ett första möte är kostnadsfritt!

Tillbaka upp till menyn

Finns det standardiserade metoder för att planera verksamhet under höjd beredskap?

Nej, men Svenska Institutet för Standarder (SIS) arbetar under 2019 och 2020 med att komplettera den svenska Vägledning för kontinuitetshantering, SS 22304:2014 med en bilaga för kontinuitetshantering under höjd beredskap. Basalt AB har deltagit i detta arbete, tillsammans med bland annat MSB, Försvarsmakten med flera.

På MSB:s hemsida finns flera verktyg för krigsplacering, hur man kan bedöma en kommuns krigsduglighet med mera.

Tillbaka upp till menyn

Varifrån kommer begreppet totalförsvar? När användes det första gången?

Den tyske generalen Erich Ludendorff skrev 1935 boken ”Der totale Krieg” – Det totala kriget. Där beskriver han att ett modernt krig kommer att inkludera såväl staternas militära som civila delar. Ludendorffs uppmaning till sina landsmän att samla Tysklands resurser för det totala kriget fick andra länder, inklusive Sverige, att samla sina resurser för det totala försvaret.

Under andra världskriget och kalla kriget fördes diskussioner om totalförsvar. Dessa handlade bland annat om hur civilbefolkningen skulle överleva bombangrepp.

1974 års försvarskommitté var den första som fick i uppgift att behandla totalförsvaret som en helhet. Sedan dess har begreppet totalförsvar varit en del av försvarspolitiken. Under den så kallade strategiska timeouten cirka (1995 till 2015) genomfördes ingen egentlig totalförsvarsverksamhet. Sedan 2015 års försvarsbeslut är uppbyggandet av totalförsvaret en av två prioriterade uppgifter.

Sedan 1992 definieras och regleras totalförsvaret i Lagen om totalförsvar och höjd beredskap (1992:1403), där den första paragrafen särskilt avhandlar begreppet totalförsvar.

Om du vill lära dig mer läs gärna Bo Richard Lundgrens artikel Totalförsvarets tillkomst och utveckling  i boken Totalförsvaret under Sveriges kalla krig (Printfabriken, Karlskrona, 2011).

Tillbaka upp till menyn

Ni talar om krigsförklaring. Var det inte något som man gjorde på medeltiden (att förklara för ett annat land att ett krigstillstånd råder) och som inte är relevant nu?

Det är helt riktigt att i gamla tider överlämnades ofta en skriftlig krigsförklaring från ett land till ett annat för att förklara att länderna befann sig i krig med varandra,

Begreppet krigsförklaring lever kvar i vårt juridiska system men med en helt annan, mycket viktig, innebörd.

I regeringsformen, en av Sveriges fyra grundlagar, regleras krig och krigsfara i det femtonde kapitlet. Där finns bland annat bestämmelse om krigsförklaring.

Krigsförklaring enligt regeringsformen innebär att statsmakterna för svenska folket, och dessutom andra länder och aktörer, förklarar att Sverige anser sig vara i krig. Det innebär automatiskt att den högsta beredskapsgraden enligt Lagen om totalförsvar och höjd beredskap – högsta beredskap – intas. Högsta beredskap innebär att hela samhället ställs om för krig. Det innebär bland annat allmän mobilisering och att ett antal fullmaktslagar träder i kraft.

Krigsförklaring har blivit särskilt intressant och viktigt när vi nu talar om gråzon, ett tillstånd mellan fred och krig, där en angripare påverkar Sverige med målsättningen att vi inte ska uppfatta oss själva som angripna. Om Sverige under ett gråzonsskede utfärdar en krigsförklaring, med allt vad det innebär, ökar svårigheterna påtagligt för en aktör som vill angripa Sverige. Tröskeln mot ett angrepp höjs på ett dramatiskt sätt genom en svensk krigsförklaring.

Alla inser också att ett beslut om krigsförklaring under ett gråzonsskede är bland de svåraste beslut som statsmakterna har att fatta. Å ena sidan är det viktigt att fatta beslutet tidigt så att tröskeln kan höjas inför ett förmodat angrepp, och angreppet helst aldrig kommer till stånd. Å andra sidan är följderna omfattande om hela Sverige ställs om för krigsförhållanden ”i onödan”. Politiker som fattar ett sådant beslut ”i onödan” kommer att ha en tung valrörelsevid nästa riksdagsval.

Om du vill lära dig mer läs gärna kapitel 15 i Regeringsformen (1974:152).

Tillbaka upp till menyn

Politiken talar om ”väpnat angrepp”. De verkar mena ”krig” även om de inte gärna använder det ordet. Vad är egentligen skillnaden mellan ”väpnat angrepp” och ”krig”?

Begreppet väpnat angrepp har sitt ursprung i FN:s stadga. Där ingår i grunden ett förbud mot internationell våldsanvändning. Från förbudet mot våldsanvändning finns två undantag, varav det ena gäller att varje stat har rätt till individuellt eller kollektivt självförsvar i händelse av ett väpnat angrepp.

Begreppet krig är inte helt lätt att definiera. Nationalencyklopedin beskriver krig som användandet av organiserat militärt våld för att nå politiska mål. Enligt en definition från Uppsala universitet är det krig i ett område när minst 1000 människor varje år avlider där på grund av stridshandlingar.

För aktuella svenska förhållanden är det mest korrekt att tala om krig när en krigsförklaring enligt svaret på fråga två ovan föreligger. Det innebär att ett väpnat angrepp mot Sverige har resulterat i att statsmakterna har utfärdat en krigsförklaring.

Vissa skribenter och debattörer menar att vi redan nu är i krig, bland annat på cyberarenan och genom påverkansoperationer. Samtidigt som det retoriskt har vissa poänger kan det inte anses vara rätt att uttrycka saken på det sättet. Det finns andra nyanser av det svenska språket för att uttrycka att cyberattacker och påverkansoperationer är synnerligen allvarliga.

Det vore tydligare mot såväl medborgare som omgivning att när vi talar om Sveriges situation snarare använder begreppet att vi kan hamna i krig i stället för att vi kan utsättas för väpnat angrepp. Därmed skulle vi också vara tydliga med att vi inte kommer att ge upp vid ett väpnat angrepp utan i varje läge förklara krig när vi anser oss vara utsatta för ett väpnat angrepp.

Om du vill lära dig mer läs gärna Förenta Nationernas Stadga (FN-stadgan).

Tillbaka upp till menyn

Vad är tröskeleffekt?

Inom Försvarsmakten används sedan några år ordet tröskeleffekt bland fyra andra faktorer som Försvarsmaktens vision. I Försvarsmaktens militärstrategiska doktrin från 2016 anges att ”Tröskel skapas genom att kostnaderna för angrepp är orimliga för angriparen”.

Mer förfinat kan tröskeleffekt definieras som alla åtgärder som får en potentiell angripare att tveka och förhoppningsvis slutligen avstå från att angripa Sverige.

Det mest uppenbara och som oftast relateras till tröskeleffekt är våra stridskrafters antal, kvalitet och beredskap. Utöver stridskrafterna konstitueras tröskeleffekt av många andra åtgärder om den ovan angivna definitionen tillämpas. Det första är goda internationella kontakter. Om Sverige har många goda kontakter med andra länder och organisationer som vid ett angrepp skulle kunna leverera hjälp och stöd med resurser eller gå i krig för att stödja Sverige, höjer detta tröskeln för angrepp.

På samma sätt kan varje liten och stor åtgärd för att förbättra försvarsförmågan inom såväl det militära som det civila försvaret öka tröskeleffekten. Det kan till exempel handla om att förbättra skyddet för elnäten, upprätta en fortifikatoriskt skyddad ledningsplats inom en kommun, samt utöka lager med mediciner och sjukvårdsmateriel. Det kan också handla om att enskilda individer lagrar förnödenheter för att klara upp till en vecka och mycket annat. Den viktigaste tröskelhöjande åtgärden är att befolkningen som helhet har en försvarsvilja som vid ett väpnat angrepp är grunden för Sveriges motståndskraft. Varje potentiell angripare som har studerat historien om Finlands krig under andra världskriget och Vietnamkriget inser vilken fundamental betydelse som försvarsviljan och motståndskraften har.

Under kalla kriget användes ofta ordet krigsavhållande för att uttrycka samma sak som tröskeleffekt.

Ännu tidigare uttryckte den romerske författaren Vegetius på 400-talet: ”Si vis pecem, para bellum” (Om du vill fred, förbered krig). Det är en variation på samma tema, som har använts av många politiker och härförare.

Om du vill lära dig mer läs gärna Försvarsmaktens militärstrategiska doktrin 2016 (MSD 16).

Tillbaka upp till menyn

Vill du ställa ytterligare frågor?